Miniatura

Veckans fynd var den här lilla träängeln som driver mig till vansinne för jag förstår inte vad den är gjord av. Samtidigt som jag tydligt kan se spår av knivarbete och rasp och sandpapper känns den som om den är gjord av någon slags trämassa. 

Klart att det måste finnas trämassa (man ju t o m själv göra sådan av finmalt sågspån och trälim) så ängeln är kanske pressad i en form? Eller inte? Under den lilla statyn finns det T O M repor efter en såg. Den är mycket lätt och mycket fin i detaljerna.

Om ni har sett något liknande så hör av er =)

Helgens minifynd var ett par örhängen av glas och metall, femtio- eller sextiotal.  Jag kan inte bedöma stilen men jag VILL att de skall se ut som något som kom från Tiffany. Så här lät det när jag köpte dem:
-De där öronclipsen är jag intresserad av… vad vill du ha för dem? En femma?
-nej, en krona styck…

Det skall i alla fall bli hallampor, utan tvekan, så en dag sätter jag mig med bågfil och Dremel och börjar jobba =)

Jag har alltid drömt om att göra miniatyrlandskap i trädgården, helst i ett stentråg. Stentråg blev populära i England i början av 1900-talet men det är inte alla som har tillgång till gamla bevattningstråg till kreaturen. Nuförtiden kan man göra dem i hypertufa och ja, jag har försökt men det blev bara några stycken mindre tråg till succulenter. En gång hälsade jag på en trädgårdsentusiast som höll på att klä in ett barnbadkar i kycklingnät för att kleta på cementblandning senare. Nej, jag såg det aldrig färdigt men idén var toppen.

Här har vi ett exempel på ett fantastiskt minilandskap i större skala. Ok, det är visserligen en jättestor plantskola i Rock county utanför New York så där finns det resurser och utrymme. Miniatyrlandskapet var magnifikt med stigar och staket och klippor och bonsaiträd och jag hängde där och beundrade länge länge. Så märkvärdigt behöver det ju inte vara att göra ett miniatyrlandskap, man kan göra ett själv. Det är viktigt att tråget står uppallat så man slipper ligga på knä när man arbetar med det eller bara njuter av synen och det verkar vettigt. Det är lite svårt att jobba med sina dockhus om de står på golvet…

Dockskåpsmöbler i ståltråd och målad metallplåt, inspirerade av tidens stålrörsmöbler. Tillverkade i Tyskland på 1920- och 30-talet. Den röda stolen påminner mig om Marcel Breuers stolar…

Efter att ha lagt in bilden på storkarna i förra inlägget såg jag hur suddig och dålig bilden blev. Det är ganska svårt att fotografera miniatyrer. Kom då ihåg att jag läst en beskrivning av hur man fotar minis på Anna-Carin Betzéns hemsida. Mycket riktigt, beskrivningen låg kvar så jag läste igen om hur man skapade en bra backdrop.

Det tog inte många minuter att göra en fotolåda och ta ett nytt foto och här har vi resultatet. Nu kan man faktiskt se lite detaljer, så tack Anna-Carin =)

I 300 år har det tillverkats träkonsthantverk i bergsområdet Erzgebirge på gränsen mellan Tyskland och Tjeckien. I regionen finns det många små hantverkare som snider, täljer och svarvar sina träkonstverk och de säljs över hela världen till samlare. Äkta Erzgebirgehantverk är dyrt och det finns kopior från Asien så kolla kvaliteten om du hittar en liten figur på loppis 

Det här gamla storkboet är snidat med små trälockar precis som de små spånträden som är typiskt Erzgebirge… fåglarna ser väl personliga och levande ut - det är kvalitet i liten skala!

Jörg Bohns "Virtuellen Puppenhausmuseum der 50er-70er Jahre" , ett virtuellt dockhusmuseum på en server någonstans i Rheinberg, Tyskland.  Mmmm vilka bilder!